tillbaka till tristessen

semestern, och delvis sommaren, är över. mitt jobb är lika trist som det var tidigare. semestern tillbringades i Söråker, Kalix, Stockholm, Linköping och Boxholm (i nämnda ordning). Efter några dagar i Söråker hos mamma och pappa, bar det iväg till Kalix en vecka för att hälsa på släkten. båda mina föräldrar är från Kalix så den övervägande delen av släkten bor där. själv bodde jag också där under 1999 när jag pluggade i Luleå. för er som inte känner till Kalix kan jag upplysa om att det är metropolen som befinner sig mellan Luleå och Haparanda (a.k.a Happis). kommunen har ca 18 000 invånare och man gillar skotrar, bandy och att festa. det finns två ställen att välja mellan när man vill gå ut och festa; lilla eller stora hotellet (a.k.a valhall). just den enkelheten är det jag gillar med Kalix. i Berlin och Stockholm (och tom Sundsvall) blir det alltid en massa diskussioner var man ska gå ut. det leder antingen till att någon/några inte är nöjd med stället man går ut på, eller att man springer runt på alla möjliga ställen för att alla ska bli nöjda. jag trivdes faktiskt i Kalix och uppskattar att åka dit och hälsa på. kan tyckas lite märkligt när jag valt att bo i en stad med nästan 4 miljoner invånare i drygt 6 år. några skillnader mellan Kalix och Berlin är:

- de flesta berlinare har aldrig sett en skoter
- de flesta kalixbor vet inte vad en falafel är (jag försökte beställa det en gång från Ronnys grill, svaret blev "falla-va?")
- de flesta berlinare har aldrig smakat hembränt
- i Kalix betyder "en pubrunda" att man rundar puben, dvs man är för full för att komma in och måste gå några varv runt huset för att nyktra till
- i Berlin kan du gå och handla i morgonrock utan att någon stirrar/kommenterar/ringer polisen
- i Kalix kan du bokstavligen krypa hem på alla fyra utan att någon stirrar/kommenterar/ringer polisen

det är inte mycket som förändras i Kalix. förutom att dom byggt om hela centrum och man vet inte längre riktigt hur man får köra. till min förtjusning upptäckte jag igår att stora hotellet har en sida med mingelfoton. efter att ha kikat på några kan jag konstatera att det inte förändrats speciellt mycket där heller (förutom inredningen). här ett par exempel:


samma pose som då...                               bor fortfarande hos mamma...

Låt den utan synd kasta första stenen?

som de flesta förmodligen hört talas om pågår just nu G8-mötet i Heiligendamm. i samband med detta har flera protester i området genomförts. några har urartat och lett till konfrontationer mellan polisen och demonstranterna. både i tysk och svensk media utpekas "det svarta blocket" som provokatörerna bakom kravallerna. det publiceras foton och visas nyhetsinslag på maskerade, svartklädda demonstranter som kastar sten och flaskor mot polisen. så långt är jag med. men hur uppstår egentligen kravallerna? efter att ha varit på ett antal demonstrationer, både i Sverige och i Tyskland, har jag varit med om scenariot förr. enligt min erfarenhet går det till på följande sätt: polisen blockerar demonstrationståget och hänvisar till "säkerheten". hotet kan vara allt från misstänkt sabotage till rykten om beväpnade demonstranter. polisen ställer sig tätt intill varandra med kravallutrustning och bildar en mur, ofta i två eller flera led. demonstrationen avbryts och de båda lägren befinner sig mittemot varandra. de i de bakre leden av demonstrationståget trycker på, de som står längst fram trycks tillbaka av polis. i det här läget börjar demonstranterna avvika från tåget för att inte bli (ihjäl)klämda, och sprider sig utmed sidorna och formar mer en kompakt grupp än ett demonstrationståg. provokatörerna, ofta inte fler än 4-6 personer, placerar ut sig på strategiska platser i gruppen. en börjar kasta sten och de andra backar upp på given signal. polisen har nu blivit angripen, tar till batonger och skjutvapen (Sverige), eller vattenkanoner, tårgas och pepparspray (Tyskland). demonstranterna får nu panik och försöker fly, men hindras av polisen. i tumultet som uppstår blir många skadade, och därmed provoceras också "vanliga" demonstranter att delta i kravallerna. ifall man fått ett slag med en batong, eller ens kompis har andats in pepparspray, reagarar man aggresivt och med försvarinstinkt. det är dessa bilder som sedan kablas ut i media. men väldigt sällan får man se hur kravallerna uppstod, hur de började, vem som kastade den första stenen. i vänsterkretsar har det länge varit känt att polisen använder sig av infiltratörer i samband med större manifestationer. och vid flera tillfällen har demonstrationsarrangörer hävdat att dessa infiltratörer startat kravaller. något som polisen naturligvis avvisar. emellanåt avslöjar polisprovokatörerna sig själva. de är alltför aggresiva, deras kläder ser för "nya" ut (inte många aktivister dyker upp på en demonstration i splitterny munktröja och keps), eller så använder de sig av ett i sammanhanget främmande språkbruk. när de inser att de är avslöjade, flyr de bakom avspärrningarna till sina kollegor och polisen förnekar all kännedom om detta. men ibland går de inte riktigt som planerat, vilket jag, inte helt utan skadeglädje, läste i DN idag.

varför arbetar man då på detta sätt? det handlar om propaganda, den bild som förmedlas utåt. något som är väldigt viktigt för att kunna styra saker i den riktning som önskas. den allmänna uppfattningen som råder just nu kring G8-protesterna är att de består av ett gäng svartklädda värstingar som bara är ute efter bråk. det fokuseras på kravallerna och inte på varför protesterna genomförs. det har uppstått ett problem; det svarta blocket. bråkmakarna, terroristerna, de maskerade som förstör och hotar allas vår säkerhet. ett problem kräver naturligtvis en lösning. det ger polisen möjlighet att genomföra demokratiskt tveksamma aktioner som att t ex utvisa ett svenskt par från Tyskland pga att tjejen hade en t-shirt från piratbyrån i packningen. det ger dem också möjlighet att agera enskilt, använda övervåld och arrestera människor som inte begått något brott. den stora massan ser mellan fingrarna på detta. polisen hyllas i media för sina hjältemodiga insatser och allmänheten tycker att skadade demonstranter får skylla sig sjäva. "den som ger sig in i leken får leken tåla". med detta inlägg vill jag inte påstå att alla kravaller startas av polisprovokatörer. men förekomsten är något det talas väldigt lite om i offentliga sammanhang, även om polisen inte gör någon direkt hemlighet av att de använder sig av infiltratörer. jag vill se en helhetsbild, en analys av händelseförloppet likt den man har i fotboll. vem var det som började? vems fel var det? och framförallt, vem är denna person? en förvirrad 15-åring med aggressionsproblem? en full dansk som bor i Göteborg? en 30-årig man i misstänkt nya kläder? vi får nog aldrig veta.

OBS! personerna på bilden har (förmodligen) inget med texten att göra

Säsongsavslutningar

nu är det sommaruppehåll med allt som jag regelbundet tittar på. i lördags avslutades tyska bundesliga, Vfb Stuttgart är deutsche meister, Schalke klarade inte av att behålla nerverna den här gången heller. i söndags visades sista avsnittet av tredje säsongen Desperate Housewives. i måndags sista avsnittet av första säsongen Heroes och i onsdags dubbelavsnittet som satte punkt för tredje säsongen av Lost. sist men inte minst, finalen av American Idol. så nu måste jag pyssla med annat på kvällarna. tänker ändå sammanfatta mina synpunkter lite utan att avslöja något för er som också tittar men ännu inte sett säsongsfinalerna.

Desperate Housewives håller fortfarande måttet som kvalitets-såpa. intrigerna avlöser varandra utan att tunnas ut och alla är snygga. min favorit är Lynette som är snygg utan att se plastig ut och som har den mest realistiska karaktären. Frågan är bara hur länge det dröjer innan allt börjar kännas krystat och alla tänkbara hämder/sjukdomar/brott/parkonstallationer avhandlats. förhoppningsvis slutar den på topp så man slipper en lång, utdragen död à la Melrose Place.


Heroes är den i särklass bästa och mest spännande serien just nu. vem skulle inte vilja ha en dold superkraft som helt plötsligt börjar utvecklas? som dessutom visar sig vara avgörande för mänsklighetens överlevnad. mina favoriter är Hiro och Peter Petrelli. första säsongen, eller volym ett som skaparna valt att kalla den, var en riktig höjdpunkt. jag ser fram emot volym två. save the cheerleader, save the world.



Lost börjar däremot spåra ur lite. det är alldeles för mycket lösa trådar, och det dyker upp märkliga sidospår hela tiden. man får känslan av att det ligger rätt mycket i denna parodi på serieförfattarna som jag hittade på youtube.



mina favoriter är Jack, en präktig läkare som ändå visar sig ha mörka sidor lite då och då, och som dessutom är snygg. sedan Danielle Rousseau, en blindgalen fransk kvinna som springer runt i djungeln med diverse vapen, antingen i packningen eller nonchalant slängt över axeln. hennes funktion kan jag däremot inte greppa riktigt. hon dyker upp i serien lite av och till för att förse huvudpersonerna med batterier, dynamit och andra saker som är hårdvaluta på ön. att hon är seriöst psykiskt störd kan jag i och för sig förstå. hon var den enda som överlevde i en grupp som av misstag hamnade på ön. hon födde ett barn som efter ett par månader blev bortrövat av ett gäng militärt skolade galningar och nu lever hon isolerad med ett osynligt monster sen 16 år. inte konstigt att hon flippar ur med jämna mellanrum, torterar folk, kidnappar barn och bygger livsfarliga fällor i djungeln.




American Idol. what can I say? juryn består av en kraftigt överviktig, svart producent, Randy Jackson. en aspackad, botoxpumpad Paula Abdul och Simon Cowell, en brittisk "sanningssägare" med förkärlek till halvöppna skjortor. 100 000 anmälda till uttagningarna, shower som i alla fall delvis höll hög kvalité och flera stora stjärnor som coach/mentorer. men naturligtvis gick fel person och vann! den nya american idol skulle ha hetat Melinda Doolittle om det funnits någon rättvisa i världen. men det gör det ju inte så hon blev trea. en teori är att hon hade hon utseendet emot sig, de andra två var snyggare. att hon sedan har en fantastisk sångröst och en otrolig karisma på scen, spelar mindre roll i USA. vilket också skulle kunna förklara varför Jennifer Hudson bara blev sjua i säsong 3. Go Melinda!


Paula Abdul i högform...

Schliemannstrasse

igår var jag och besökte mitt gamla kvarter i Prenzlauer Berg. självklart inkluderade det ett besök på Café Schliemann. jag behövde inte sitta där speciellt länge innan ett par "kompisar från förr" dök upp, Thomas och Kalle. vi skvallrade lite om gemensamma bekanta, drack lite öl och spanade in den freak-show som alltid ingår som en bonus på Schlimannstrasse.





Prenzlauer Berg har tidigare varit en av Berlins och Östberlins fattigaste stadsdelar. många hus stod tomma under DDR tiden eftersom ingen ville bo där. efter murens fall blev de flesta husen på och kring Schliemannstrasse ockuperade. i slutet av 90-talet blev de ockuperade husen utrymda och renoverade, men många av de f.d husockupanterna bor kvar. fast numera betalar de hyra, klagar på att folk dricker öl i parken och ringer polisen när någon granne spelar för hög musik.



ett par av husen anno 1995

nu är det dags

jag har skaffat en blogg för att fördriva tiden på jobbet.
eftersom min kära (lilla)syster fyller år idag är dagens tema Boxholm. denna lilla gudsförgätna bruksort som hon valt att bosätta sig i.

Boxholm har 3190 invånare och ligger i Östergötland.



ur wikipedia:
Boxholm är en tätort och centralort i Boxholms kommun, Östergötlands län.
Orten är en gammal bruksort belägen vid Svartån och Södra stambanan.
Boxholms bruk grundades 1754, och ombildades till aktiebolag 1872. Sedan början av 1980-talet är brukets verksamhet (bl.a. stålverk, sågverk, mejeri och jordbruk) uppdelad mellan flera olika företag.

inte att förväxla med Boxholm i Iowa, USA
antal invånare 208



gemensamt för de båda orterna är att båda ligger lite avsides och är (förmodligen just därför) överrepresenterade i våldsbrottstatistiken. svenska Boxholm är t ex den kommun i landet som haft flest polismord. amerikanska Boxholm är inte sämre, se http://www.kcci.com/news/3553229/detail.html

grattis på födelsedagen Emma!