som de flesta förmodligen hört talas om pågår just nu G8-mötet i Heiligendamm. i samband med detta har flera protester i området genomförts. några har urartat och lett till konfrontationer mellan polisen och demonstranterna. både i tysk och svensk media utpekas "det svarta blocket" som provokatörerna bakom kravallerna. det publiceras foton och visas nyhetsinslag på maskerade, svartklädda demonstranter som kastar sten och flaskor mot polisen. så långt är jag med. men hur uppstår egentligen kravallerna? efter att ha varit på ett antal demonstrationer, både i Sverige och i Tyskland, har jag varit med om scenariot förr. enligt min erfarenhet går det till på följande sätt: polisen blockerar demonstrationståget och hänvisar till "säkerheten". hotet kan vara allt från misstänkt sabotage till rykten om beväpnade demonstranter. polisen ställer sig tätt intill varandra med kravallutrustning och bildar en mur, ofta i två eller flera led. demonstrationen avbryts och de båda lägren befinner sig mittemot varandra. de i de bakre leden av demonstrationståget trycker på, de som står längst fram trycks tillbaka av polis. i det här läget börjar demonstranterna avvika från tåget för att inte bli (ihjäl)klämda, och sprider sig utmed sidorna och formar mer en kompakt grupp än ett demonstrationståg. provokatörerna, ofta inte fler än 4-6 personer, placerar ut sig på strategiska platser i gruppen. en börjar kasta sten och de andra backar upp på given signal. polisen har nu blivit angripen, tar till batonger och skjutvapen (Sverige), eller vattenkanoner, tårgas och pepparspray (Tyskland). demonstranterna får nu panik och försöker fly, men hindras av polisen. i tumultet som uppstår blir många skadade, och därmed provoceras också "vanliga" demonstranter att delta i kravallerna. ifall man fått ett slag med en batong, eller ens kompis har andats in pepparspray, reagarar man aggresivt och med försvarinstinkt. det är dessa bilder som sedan kablas ut i media. men väldigt sällan får man se hur kravallerna uppstod, hur de började, vem som kastade den första stenen. i vänsterkretsar har det länge varit känt att polisen använder sig av infiltratörer i samband med större manifestationer. och vid flera tillfällen har demonstrationsarrangörer hävdat att dessa infiltratörer startat kravaller. något som polisen naturligvis avvisar. emellanåt avslöjar polisprovokatörerna sig själva. de är alltför aggresiva, deras kläder ser för "nya" ut (inte många aktivister dyker upp på en demonstration i splitterny munktröja och keps), eller så använder de sig av ett i sammanhanget främmande språkbruk. när de inser att de är avslöjade, flyr de bakom avspärrningarna till sina kollegor och polisen förnekar all kännedom om detta. men ibland går de inte riktigt som planerat, vilket jag, inte helt utan skadeglädje, läste i DN idag.
varför arbetar man då på detta sätt? det handlar om propaganda, den bild som förmedlas utåt. något som är väldigt viktigt för att kunna styra saker i den riktning som önskas. den allmänna uppfattningen som råder just nu kring G8-protesterna är att de består av ett gäng svartklädda värstingar som bara är ute efter bråk. det fokuseras på kravallerna och inte på varför protesterna genomförs. det har uppstått ett problem; det svarta blocket. bråkmakarna, terroristerna, de maskerade som förstör och hotar allas vår säkerhet. ett problem kräver naturligtvis en lösning. det ger polisen möjlighet att genomföra demokratiskt tveksamma aktioner som att t ex utvisa ett svenskt par från Tyskland pga att tjejen hade en t-shirt från piratbyrån i packningen. det ger dem också möjlighet att agera enskilt, använda övervåld och arrestera människor som inte begått något brott. den stora massan ser mellan fingrarna på detta. polisen hyllas i media för sina hjältemodiga insatser och allmänheten tycker att skadade demonstranter får skylla sig sjäva. "den som ger sig in i leken får leken tåla". med detta inlägg vill jag inte påstå att alla kravaller startas av polisprovokatörer. men förekomsten är något det talas väldigt lite om i offentliga sammanhang, även om polisen inte gör någon direkt hemlighet av att de använder sig av infiltratörer. jag vill se en helhetsbild, en analys av händelseförloppet likt den man har i fotboll. vem var det som började? vems fel var det? och framförallt, vem är denna person? en förvirrad 15-åring med aggressionsproblem? en full dansk som bor i Göteborg? en 30-årig man i misstänkt nya kläder? vi får nog aldrig veta.
varför arbetar man då på detta sätt? det handlar om propaganda, den bild som förmedlas utåt. något som är väldigt viktigt för att kunna styra saker i den riktning som önskas. den allmänna uppfattningen som råder just nu kring G8-protesterna är att de består av ett gäng svartklädda värstingar som bara är ute efter bråk. det fokuseras på kravallerna och inte på varför protesterna genomförs. det har uppstått ett problem; det svarta blocket. bråkmakarna, terroristerna, de maskerade som förstör och hotar allas vår säkerhet. ett problem kräver naturligtvis en lösning. det ger polisen möjlighet att genomföra demokratiskt tveksamma aktioner som att t ex utvisa ett svenskt par från Tyskland pga att tjejen hade en t-shirt från piratbyrån i packningen. det ger dem också möjlighet att agera enskilt, använda övervåld och arrestera människor som inte begått något brott. den stora massan ser mellan fingrarna på detta. polisen hyllas i media för sina hjältemodiga insatser och allmänheten tycker att skadade demonstranter får skylla sig sjäva. "den som ger sig in i leken får leken tåla". med detta inlägg vill jag inte påstå att alla kravaller startas av polisprovokatörer. men förekomsten är något det talas väldigt lite om i offentliga sammanhang, även om polisen inte gör någon direkt hemlighet av att de använder sig av infiltratörer. jag vill se en helhetsbild, en analys av händelseförloppet likt den man har i fotboll. vem var det som började? vems fel var det? och framförallt, vem är denna person? en förvirrad 15-åring med aggressionsproblem? en full dansk som bor i Göteborg? en 30-årig man i misstänkt nya kläder? vi får nog aldrig veta.
OBS! personerna på bilden har (förmodligen) inget med texten att göra
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen